Just nu är allting bajs.
Vad har jag gjort för att förtjäna det här? Inte ett dugg,det kanske är det som är anledningen.
Jag orkar egenligen inte med det just nu.
Min försvunna huvudvärk har kommit tillbaka och plågar mig ännu en gång.
Men det är något jag inte har tid att bry mig om just nu. Egentligen så skulle jag fara till vårdcentralen om det blev värre eller försvann och kom tillbaka.

Nu ska jag försöka att inte låta som ett emo. Men just nu är jag och Oskar i en dal.
Och det är inte direkt något man sett fram emot men det är bara nått man måste ta sig genom om man vill fortsätta ha ett förhållande med den man älskar.
Allting är inte hundra hela tiden men det fixar sig alltid.
Nu träffas vi inte så extremt mycket. Det blir mest på helgerna, ibland någon dag på veckan.
Och det är nu undertiden då jag inte tränar tre dagar i veckan.
Och det är det jag kommer börja göra nästa vecka.
Jag är så sjukt rädd att vi ska glida ifrån varandra, jag är rädd att vi kommer träffas så lite så att han börjar leta efter någon annan eller nått.
Det är nog min största rädsla med allt.
Han är verkligen mitt allt och jag är inget utan honom.
Jag vet inners inne att han älskar mig mer än något annat.
Men jag får massa tankar om att han ska lämna mig när jag tänker på framtiden.
Jag vill verkligen inte det.

Nej, nu är maten klar så nu ska jag kila och äta.

The walls between You and I.
Always pushing us apart nothing left but scars fight after fight.
The space between Our calm and rage Started growing shorter , disappearing slowly day after day.


I remember when We used to laugh.
About nothing at all It was better than going mad From trying to solve all the problems we're going through.
Forget 'em all.
Cause on those nights we would stand and never fall.
Together we faced it all.
Remember when we'd.
Stay up late and we'd talk all night In a dark room lit by the tv light.
Through all the hard times in my life.
Those nights kept me alive.